Att kunna konsten men ändå misslyckas!
Källa: http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/archive/00130/TRIVS_P___STERMALM_130714w.jpg
Jag skäms över min feghet, i många fall går det alldeles utmärkt att snatta bilder och inte uppge källa, men när det kommer till aftonbladet och expressen mina framtida arbetsgivare.. då är i alla fall jag inte beredd att ta smällen för det.. jag tycker förvisso om att skriva.. men tvtablån... nej det finns ingen ära alls i det..
Ju mer jag ser och hör han dessto mer klarnar bilden utav honom.. Jan Guillou. Han har en plan Jan, en plan att ta sig in i folks medvetande och bli en naturlig del av den. Ungefär som Kungen, men på ett betydligt folkligare sätt. Man ska inte ha en känsla vilken som helst om Jan, man ska ha en bra känsla, då har han lyckats med sin plan. Och sett till vad han gjort hittils i livet, så är det hatten av, sett till planen så har det gått riktigt åt helvete.
Han må vara känd, och han må vara det pga alla sina böcker, artiklar och otaliga tv-framträdanden, men att kalla honom för folklig, nää det ställer inte svensken upp på. De heter inte i folkmun "att göra en Guillou". Och det är väl tragiskt på någe vis. För ingen kan säga att han inte försöker få till det.
Han jagar, han knullar en finsk kokerska, spottar på överklassen på deras egen hemmaplan, värnar om svensk historia och deltar i på spåret. Om det fanns en instruktionsbok i hur man på ett fullt korrekt vis blir folkkär så hade det där varit de hemliga receptet. Ändå är inte Jan folkkär, han är idag vad han var för 10 år, 30 år sedan i folks ögon, bufflig och en besserwiesser, han har inte kommit någon vart i det avseendet. Och nånstans tycker jag synd om honom.
Ibland måste man inse faktum och ge upp Jan. Man är vad man är och då går det inte att putsa till bilden med vad man gör. Man kan inte bli accepterad av alla. Nånstans kanske man ska nöja sig med att man i alla fall blev inbjuden till på spåret. Det visar att någon tror på en fortfarande.. Jan nu glömmer vi det som varit och så skriver vi ett stycke framtid tillsammans, du och jag.. Det gör vi!
