doooth, kommer snart.. på din biograf! jag alltså...
Blir man inte nyfiken ändå.. att sätta sig i en tidsmaskin, åka tillbaka i tiden och höra hur den här mannen lät när han var i målbrottet.. eller är jag ensam om det..
Har ni som jag funderat över hur man castar den där inför-en-snart-här-filmsrösten? Kanske tom i ett svagt ögonblickl arrangerat en casting i huvudet och spelat både sökande och domare. Det har jag. Varje gång jag hör det där dova doooth ljudet följt av en skrovlig mansröst som förmodligen smiskat upp en och annan single malt whiskey i gommen, då är det oundvikligt. Oundvikligt att inte göra likadant.. Ett dooooth och sekunden senare en amatörs tröstlösa försök att försöka efterlikna något som inte är gjort för att efterlikna. Det är bara så, vissa föds med den där rösten, dom flesta gör det inte.
Men vi tränar hela livet på att komma i kapp referensen i sammanhanget. Och sitter på helspänn innan filmen börjat och väntar, väntar på att få köra ihop med rösten. Närmre än så kommer man inte sin framtida publik. Därför känns det skönt att få en ryggdunkning efteråt av stolsgrannen och ett uppskattande "nära.. nära där". Men nära räcker inte, för när castingen blir verklighet så är det bara 100% perfektion som räknas. Där är inte jag...Och det kan ingen single malt whiskey i världen kompensera..
Såg en affisch på stan med rubriken "röst sökes"... Dooooth snart i din hemstad.. Det sista stod inte... Det la jag till själv.
Ps. Försökte mig på en variant på bussen... I tumultet fram till biljettautomaten gjorde jag ett ärligt försök... Dooooth snart... din tur! Jag fick en knuff bakåt och ett "håll käften" det visar bara hur lång väg jag har kvar att vandra...
