hejpsykopat

Ibland känns det som att man kommer till ett sådant där vägskäl i livet. Med endast två dörrar att välja mellan. De e oftast så med vägskäl. Dom e ju bra på sitt sätt men man kan samtidigt bli helt galen bara av tanken på att behöva välja. Och just där, just då så låser sig maskineriet pga all beslutsångest som sköljer över en och man går till slut miste om hela skiten bara för att man var så in i bomben rädd för att välja fel.

Min chef sa en gång: Nu står du vid ett vägskäl i livet. Tänk efter noggrant innan du väljer. Jag vet vad som är rätt. Men det tänker jag inte säga till dig. Men jag säger så här: Om du väljer kärleken istället för pengarna vad har du då kvar när kärleken en vacker dag tar slut? Han e klok min chef. För det e ju lite så. Men vad han inte visste var att det där vägskälet så småningom skulle fastna i just min blogg. Att jag skulle behöva stirra det i vitögat varenda jävla dag. Så vad gör man nu liksom? vänster eller höger, svart eller vitt.. ähh va fan.. nu kör vi på vinst eller förlust.. må det bära eller brista!  kärleken here i come! eller!? jag behöver ju verkligen en ny soffa, den gamla är så förbaskat sliten och trött.. det e ju de me.. skit också.

Ps. Jag tröck vänster och förstå besvikelsen när jag fick reda på att min sk hemliga beundrare visade sig vara en frånskild 43 årig tvåbarnsmor ifrån hökarängen med ett som hon själv uttröck det: hett tempremant och en vilja av stål. Det kändes med ens väldigt olustigt alltsammans.. lite som att ha blivit snuvad på konfekten.. eller ett presentkort från ikea på 100 000:-. Kanske mitt livs sämsta affär.. hökarängen...hökarängen nästa!