hejpsykopat

Det damp ner ett mail häromdagen, ett hatmail, ett alldeles äkta hatmail. Och som jag har längtat. Längtat så till den milda grad att bara doften av det fick pulsen att med ens snurras upp på nivåer som jag aldrig upplevt den på tidigare. Jag vågade knappt tro på att det jag såg framför mig var sant. För det kändes så stort på någe vis. Nu var man ju med på allvar. Nu var man äntligen en utav dom stora, dom som skriver och får hatmail. De e klart, dom får ju pengar med. Jag antar att jag inte fått tillräckligt många hatmail än för att få det. Men just därför så kändes det extra stort att känna hur jag i och med detta mail i alla fall började närma mig dom stora elefanterna.

Jag är mäkta stolt över att kunna få presentera för er kära läsare: mitt allra första hatmail:

-----------------------------------------------------------------

From: [email protected]
Date: Tue, 31 Jul 2008 15:30:21 +0200
To: [email protected]
Conversation: None
Subject: ditt jävla kukhuvud

Hej... Du är sjuk,, Väldigt sjuk din jävel. Du har inte många hästar rätt och jag kan inte annat än bara tycka synd om dig. Och vore det inte för det sistnämnda så skulle jag inte tveka en sekund att göra ditt liv och därigenom mitt lite lättare att leva genom att ha ihjäl dig på studs. Och kom inte och säg att jag inte har humor eller inte förstår. För det har jag och det får fan räcka med förståelse nu. Skaffa dig ett liv ditt meningslösa offer och pissluder... Annars så avslutar jag personligen det lilla liv du har.

Hälsningar Johnny

Ps. Du skriver dåligt med!

-----------------------------------------------------------------

Lyckan var total, ja nästintill oändligt stor när jag läst klart det som Johnny så tydligt uttryckt i sitt mail till mig. Budskapet i mailet gick inte att missförstå inte rubriken heller. Det var helt klart ett hatmail som Johnny skickat och jag var som sagt väldigt lycklig över det.

Och lyckan, den hade nog bestått livet ut om det inte vore så att jag bara... ja.. fan också... hittat på alltsammans.. Johnny är en bluff.. jag erkänner! Förlåt, det var dumt gjort av mig att försöka lura er och dessutom utan att blinka profitera på er godtrogenhet. Därför lägger jag mig nu ner på alla fyra och ber både er och gud om syndernas förlåtelse. Snälla.. Det var inte meningen.. Allt jag ville var ju bara att få ett hatmail, ett erkännande och lite sköna pengar i och med det. Istället kanske jag nu har tappat både några av dom få läsare jag åtminstone hade och respekten ifrån er som fortfarande kommer hänga kvar. 

Gjort är gjort, jag har bett om förlåtelse och mer än så kan jag inte göra. Livet måste få gå vidare. Jag får helt enkelt finna mig i situationen och bara vackert fortsätta att vänta... på mitt allra första riktiga hatmail.. Någon som känner sig manad? 50 kronor.. någon?